På vilket ben står länsstyrelsen? 20040228, "Är länsstyrelsen för ett skogsbruk som styrs av lagliga beslut eller böjer man sig för aktivistgrupperna och deras metoder?" undrar Skogsmaskinföretagarnas regionchef Ulf Sandström (till vänster) och Lars-Erik Larsson, ombudsman i Skogs- och träfacken. Fotograf:Alf Lindberg Efter att ha läst naturvårdsdirektör Anna von Sydows uttalanden i länspressen börjar vi fundera på länsstyrelsens agerande i skogsfrågorna i Norrbotten. Vår landshövding gick ut och gjorde ett klokt uttalande om att sansa debatten runt reservatsbildningarna och att även utreda konsekvenserna för Norrbotten innan vidare beslut om nya reservat gjordes. Det som förvånar oss nu är att naturvårdsdirektören i Norrbotten går ut och indirekt stödjer olagliga aktioner genom sina uttalanden om avverkningen i Jokkmokk. Är det så att länsstyrelsen i Norrbotten backar från beslut och regelverk som är tagna i samråd med olika instanser och markägare på grund av olagliga aktioner som till exempel vid Snöberget eller det som nu är aktuellt i Jokkmokk? Vi representerar många människor i Norrbotten som vill ha svar på den frågan. Vi ser den olagliga aktionen i Pakkojåkkå som ytterligare ett slag mot de människor som är sysselsatta med skogsbruk i länet och finner det ytterst skrämmande om en chef på länsstyrelsen indirekt uttalar sitt stöd för denna typ av verksamhet. Fakta är att länsstyrelsen har varit informerad om avverkningen i Pakkojåkkå i mycket god tid och har haft möjlighet att ta ett interremistiskt beslut om bildande av ett reservat där redan under fjolåret, men har valt att inte utnyttja den möjligheten. Att man sedan när en fullt laglig avverkning påbörjas går ut från länsstyrelsen och tycker att markägaren skall sluta avverka finner vi ytterst märkligt. Vi ifrågasätter även den naturvärdesinventering som gjordes under 2003 i Norrbotten eftersom den endast har en överensstämmelse på cirka 50 procent mot bolagens egna inventeringar, då inventeringar i län som Västerbotten och Jämtland ligger avsevärt hög-re i träffprocent. Med vår kännedom om branschen vet vi att kunskapen hos bolagens inventerare inte är sämre i Norrbotten än i övriga län, så hur har denna skillnad kunna uppstå i Norrbotten. Kan förklaringen vara så som en av inventerarna på länsstyrelsen sa: "nu har vi chansen", eller beror det på att en del av inventeringen gjordes från helikopter och att man tog till lite extra för att vara säker. Det som bör komma till allmänhetens kännedom är att ingen slutavverkning får genomföras utan att inventering gjorts och att Skogsvårdsstyrelsen har godkänt avverkningsanmälan. Det betyder att samtliga avverkningar som diskuteras i pressen har godkänts av de lagliga instanser som styr skogsbruket och där är länsstyrelsen, Naturvårdsverket och Skogsvårdsstyrelsen de som skall ge sitt godkännande och det har skett så i samtliga fall. Om man hos dessa myndigheter börjar vika sig för olagliga aktioner kommer man att bidra till att aktivister kommer att sätta sig på avverkningar över hela länet, och det gäller både statlig och privat mark. De privata markägare som drabbas i framtiden av dessa aktioner kommer knappast att se med blida ögon på hur deras egendom tas över av aktivistgrupper. Vi hoppas att vår landshövding som högsta chef på länsstyrelsen kan ge de människor som i dag och förhoppningsvis även i morgon har sin sysselsättning i skogsbruket i Norrbotten ett svar på frågan: Vilket ben står länsstyrelsen på? Är man för ett levande skogsbruk där produktion och miljö samspelar och styrs av lagliga beslut eller böjer man sig för aktivistgrupperna och deras metoder? Frågan är högst aktuell efter naturvårdsdirektörens senaste uttalanden. ULF SANDSTRÖM regionchef SMF, Skogsmaskinföretagarna